Det blev en ny blogg. Jag har sett små tecken, jag har fått små hintar och jag har känt en saknad. En saknad till orden, till meningsuppbyggnaderna som kan få ordning på kaoset, men jag har ändå varit oförmögen att sätta samman ord. Ingenting har känts rätt, ingenting har kommit naturligt och jag har aldrig haft det i mig att kunna forcera fram ord för att de sedan ska kunna flyta på naturligt. För mig måste orden komma naturligt från början, annars finns det ingen poäng med att skriva.
Och igår, då fick jag det där tecknet som är anledningen till att dessa ord flödar idag. Jag har nämligen köpt mig änglakort. Jag har saknat mig själv, jag förlorade mig själv och jag har försökt hitta mig själv inifrån och ut. Änglakorten har varit en del i det. Hittills, på kanske två eller tre veckor har jag gjort sex stycken läggningar. Vid tre av dessa tillfällen har jag dragit ett kort vars rubrik lyder; "write about your thoughts and your feelings". Jag gjorde det alltid förr, sammanhanget spelade mindre roll. Jag bara skrev tills det inte fanns något mer att skriva. Någonstans på vägen slutade jag, men inte abrupt eller ur tomma intet. Jag började smygande, jag började censurera mig själv, jag började ta hänsyn till hur omgivningen och totala främlingar skulle hantera mina känslor och mina ord, mina upplevelser och mitt liv. Till slut blev jag så rädd över eventuella åsikter att jag skrämde bort orden helt och hållet. För mig blev det lättare att vara fullkomligt tyst än att bara berätta halva sanningen. Och vad som är min sanning? Det försöker jag fortfarande ta reda på. Denna gång tänker jag nämligen lyssna på korten och meddelandet är; "Archangel Michael will help you delve into your emotions, peeling away the layers in order to reach your inner core of truth. He guides you to write down everything you´re thinking and feeling - without editing or censoring your words." Jag tar budskapet till mig, detta är början på min sanning.
Välkommen.
